Barnbok


AHMED
berberpojken
Av Ahmed Rami



 
 

MOSKÉBESÖKET

 

Ahmed mår inte bra. Det gör ofta ont i mellangärdet, och han blir matt och yr. Han får hungerkänslor och knycker mandlar och nötter i butiken. Men vid måltiderna försvinner hungern.

Fatima lägger upp maten åt honom på en tallrik och slänger fram den på bordet. Sedan sätter hon sig mitt emot och betraktar honom med föraktfull min.

Ahmed använder högra handens tumme, pekfinger och långfinger, när han för maten till munnen. Så har han fått lära sig äta, och så gör de flesta han känner. För Ahmed verkar det enbart tillgjort och löjligt att äta som Fatima, med kniv och gaffel.

Men madame Simon är besviken, för att han inte lärt sig "bordsskick", som hon uttrycker sig. Hon kommer ut i köket ibland och förmanar honom.

"Titta på Fatima, så fint hon äter! Varför gör du inte som hon? Du kan säkert bara du vill."

Ahmed vill gärna vara till lags och göra som madame säger. Men det är obehagligt att känna den hårda gaffeln med dess spetsiga klor i munnen. Det smakar inte bra. När madame har gått sin väg, tar han maten med fingrarna igen. Fatima vänder sig bort och säger att han äcklar henne.

Hon ser honom som en medtävlare om madames gunst. Det är därför hon är så elak. Hon tål inte att madame intresserar sig för honom. Det är en sorts svartsjuka, som hon inte rår för. Hon tål inte heller att Josette är snäll mot Ahmed och låter honom se på TV ibland. Då är det genast så mycket som ska göras i köket.

Fatima klagar för madame att Ahmed är lat. Och madame har nog märkt, att han tar god tid på sig, när han ska uträtta något. Han är inte alls så ivrig och villig att arbeta som i början.

"Du ska gå med varor till Pintos före siestan. Men du måste skynda på! Du har blivit en riktig sölmåns. Vad har det tagit åt dej?" säger madame misslynt.

Det är bara så att Ahmed är trött. Han är trött redan när madame väcker honom om morgnarna, inte bara sömnig. Han stannar i trappuppgångarna, när han bär ut mjölken och tidningarna, inte bara för att titta på de stora bokstäverna på första sidan, utan mest för att han blir så trött i benen av att trava i trapporna. Han är trött hela dagen.

Han hjälper madame att plocka ner varorna i korgen. Sedan kånkar han iväg med den, runt hörnet, in genom porten, två trappor upp. Han ringer på hos familjen Pinto och ställer ner korgen. Egentligen borde han vänta tills någon öppnar och tar hand om varorna, men den här gången gör han tvärtemot vad han brukar. Han går sin väg. Bara går. Det kommer plötsligt för honom, att han kan gå vart han vill. Varför inte gå hem till farbror Tarik och säga att nu är han trött på att vara butikspojke åt madame Simon? Eller han kan gå till Ali på Färgarnas gata. Han längtar efter att få vara ihop med självsäkra och småfräcka Ali. Han får väl se vart det bär iväg.

Den breda avenyn är stekhet. Moskéns höga torn gnistrar rökaktig i solskenet. Det reser sig över basarkvarteren som en mäktig fyrbåk, så han behöver då inte tveka om vägen. Bilarna kommer tätt, trots att siestan nu är inne. Somliga bilar är stora och blänkande. Riktiga vrålåk. Men han bryr sig inte om dem, och det förvånar honom en smula. Varför tycker han inte det är kul att titta på lyxbilarna? Det som han har fördrivit tiden med om lördagarna när han traskat hem till farbror Tariks butik.

Utmattad sätter han sig i skuggan invid den gamla stadsmuren. Några pojkar i hans egen ålder spelar kort i närheten. Han hör att de grälar och beskyller varandra för falskspel, men det angår honom inte. En puckelryggig kvinna sitter bredvid porten lite längre bort och nedkallar Guds välsignelse över dem som passerar. Det är inte så många nu i middagshettan, och de flesta går förbi, utan att lägga någon slant i skålen framför henne.

Ahmed sträcker ut sig i det knaster-torra gräset, och ljuden omkring honom dör bort.

Han vaknar ett par timmar senare av att en röst säger något tätt intill hans öra. Någon håller en hand på hans panna.

"Du är väl inte sjuk, pojke?" säger rösten på hans eget språk, berbiska.

Han vrider huvudet bakåt, för att få röstens ägare i sikte, men ser bara ett rödrandigt tygsjok. Han måste sätta sig upp för att kunna överblicka hela gestalten, och upptäcker då att det är en djupt beslöjad berberkvinna, som sitter på huk bredvid honom. Bara det ena ögat är synligt. Det uttrycker vänlighet och en liten smula oro.

Han ser att fler berberkvinnor har slagit sig ner utefter muren och dukat upp sina flätade fat och väskor till försäljning.Den puckelryggiga kvinnan borta vid porten har övergått till att rabbla koranverser med hög röst. En vattenförsäljare går förbi, pinglande med sina klockor och silverbägare. Ahmed känner att han är alldeles torr i munnen.

"Jag är så törstig," säger han och hoppas att kvinnan ska ropa på vattenförsäljaren och köpa en bägare vatten åt honom.

Men hon går tillbaka till de andra kvinnorna. "Det är ingen fara med honom," säger hon.

Och de skrattar och retar henne för att hon är så ömhjärtad, så hon måste bekymra sig om varje stackars fattigt barn hon ser. Har hon inte nog med sina egna fem pojkar, kanske?

Ahmed går yrvaket och lite ostadigt in mot basarkvarteren. Han har bara ett mål just nu. Vatten. Att få dricka sig otörstig.Medan han går där i gränderna, halvt omtöcknad av hetta och trötthet, hör han böneutroparen i moskétornet kalla till eftermiddagsbönen. Högt ovanifrån kommer den halvsjungande stämman i falsett, likt en fågeldrill från skyn. Moskén måste ligga helt nära. Där finns det vatten, det vet han.

Ahmed tar av sig sandalerna, när han kommer till ingången, och ställer dem i raden av de vuxna männens skodon. Han går till en av brunnarna och kupar handen under vattenstrålen, sörplar och dricker girigt tills han fått nog. Då först lägger han märke till männen omkring honom, De håller på med den rituella tvagningen som föregår bönen.

Det ser svalkande ut, och Ahmed gör likadant. Han härmar männens rörelser, när han tvättar händer, ansikte och fötter.

"Ahmed, är du här?" säger en förvånad röst vid hans sida. Och där står gamle Ben Halil, som har sin butik strax bredvid farbror Tariks.

Ahmed tänker säga, att han kommit för att dricka vatten, men det skulle inte låta bra, så han nickar bara. Sen följer han efter Ben Halil till böneplatsen och förrättar bönen vid hans sida.

Den gamle ser rörd ut och klappar Ahmed på huvudet, när de går därifrån. Han ställer frågor, som är svåra att besvara. Har Ahmed verkligen fått ledigt från sitt arbete för att gå till moskén och be? Har han det bra hos den franska damen? Har hon många kunder i sin butik?

Ahmed svarar ja på allt. Hans huvud känns så tomt, så han orkar inte tänka ut något annat svar. Lite grann orkar han tänka på farbror Tarik och undrar om han ska bli arg. Men mest tänker han på dynan i farbror Tariks rum, den mjuka dynan, som han brukade sova så skönt på, så att han alltid försov sig om morgnarna.

Ben Halil stannar här och var och pratar med butiksägarna.

"Kan ni tänka er! Pojken har gått till moskén alldeles ensam för att be. Inte nog med det. Han har gått ända från Franska Avenyn! Är butikspojke hos några européer därborta."

"Det är inte rätt att en så fin pojke ska bo hos hedningarna," säger en gammal from man, som har en bod längst upp i gränden. "Det är så det går till när våra ungdomar blir européer. Har vi inte nog av jeansklädda glopar på gatorna! De är så betuttade i allt västerländskt, så de skulle gladeligen skära näsan av sig, om någon sa att man gör så i Paris. Har jag inte rätt, kanske? Vad ska det bli av vårt land, om såna dumbommar tar över efter oss. Må Gud beskydda oss på vår ålderdom!"

"Ni har så rätt. Många bryr sej varken om bönerna eller fastan. Inget är heligt för dem. Men Ahmed kommer inte att bli sån. Jag ska säja er, att det kändes som en uppenbarelse, när jag fick se honom i moskéen."

Ahmed hör knappast berömmet, som de öser över honom. Han står och trampar oroligt, vilar än på den ena foten och än på den andra. Han stirrar girigt på en hög fikon i boden. Det suger i magen, han känner sig yr och matt.

"Det är kanske på tiden att du återvänder till ditt husbondfolk, "säger Ben Halil vänligt.

"Jag är så hungrig," viskar Ahmed. Han lutar sig mot väggen, för allt omkring honom snurrar. Inte ens väggen tycks riktigt stadig. Han sjunker ner och sätter sig på huk.

Äntligen märker de gamla männen att något är på tok.

"Pojken kallsvettas ju," säger Ben Halil, som lagt en hand på hans panna. "Och så blek och tunn han är i ansiktet."

"Dom svältföder honom säkert därborta. Måtte Guds förbannelse drabba den, som behandlar ett barn så illa," säger den gamle i boden. Han har själv rykte om sig att vara snål och full av penningbegär, trots sin fromhet.

Men tar han inte en handfull fikon nu och räcker dem till Ahmed! "Se här, min lille vän, lite färdkost. Du har en lång promenad framför dej," säger han vänligt.

"Du är allt lite blek om nosen. Ska du inte följa med hem till din farbror och vila dig en stund?" undrar Ben Halil.

Ahmed skakar på huvudet med munnen full av fikon. Det smakar sött och gott, "Jag måste gå nu, " säger han, när han äntligen kan få fram några ord.

"Vänta! Du ska få lite mer att stoppa i munnen. Jag tror du är rent utsvulten, din stackare," säger mannen som är känd för att vara minst lika snål som from, och räcker Ahmed en näve mandlar.

Ben Halil ser det med förvåning. "Underverkens tid är inte förbi, prisad vare Gud", mumlar han. 

 

Föreg. sida

Nästa sida

Index


ZIP


FÖRORD

1. ALI ÄR ETT AFFÄRSGENI

2.
EN TUFF ARABFLICKA

3.
DE UNDERLIGA KRUMELURERNA

4.
MOSKÉBESÖKET

5.
POJKLIGAN

6.
DET ÄR SOM EN SKÖN DRÖM

7.
KAMELEN

8.
DEN VACKRA TUPPKYCKLINGEN

9.
OFFERSLANTEN

10.
EN DYSTER ÅTERKOMST

11.
OFFICEREN

12.
FARMORS MATTA

13.
BRÖLLOPET

14.
ÅSNAN OCH KARTAN

15.
DEN FARLIGA KLYFTAN

16.
UPPDRAGET

17.
SKINNPÅSEN

18.
DEN RIKE ANALFABETEN



Ett liv
för frihet
Självbiografi
Av A. Rami

ZIP



Ahmed Rami´s biograhie in other languages:
French
Russian
Português
Engelsk




Vad är
Israel?
101 fakta istället för
den judiska

lögnpropagandan
---Av Ahmed Rami.

ZIP


Israel
Falsk
Varudeklaration

Den Judiska myten
om rasen
-Av Ahmed Rami.

ZIP


Israels makt
i Sverige
Av Ahmed Rami

ZIP



Judisk
häxprocess
i Sverige
Av Ahmed Rami

ZIP



No hate. No violence. Races? Only one Human race.
United We Stand, Divided We Fall.
Know Your enemy

You too are welcome as a freedom fighter. Act now! Tomorrow it will be too late!
Compose your letter online. Write now to Rdio Islam
Ahmed Rami, writer, journalist, is the founder of the radio station Radio Islam.
Donations to help his work may be sent (in cheques or in notes) to his address:
Ahmed Rami - Box 316 - 10126 Stockholm, Sweden
Phone:+46708121240
Latest additions:
English -Svensk -French -German -Portug -Arabic -Russian -Italian -Spanish -Suomi
© No Copyright. - All texts and files in this Site may be republished and reproduced
as long as Radio Islam-(at http://www.abbc.com) where they are located - is mentioned.

HOME