Barnbok


AHMED
berberpojken
Av Ahmed Rami



 
 

DEN VACKRA TUPPKYCKLINGEN

 

Mahmoud är tidigt uppe nästa dag och ser sig omkring bland de resande. När Ahmed vaknar, är det redan avgjort vem som ska ta hand om honom och föra honom till Marrakech. Mahmoud föser fram honom mot en äldre värdig herre, klädd i vitt från topp till tå. Också hans yviga skägg är vitt.

"Hadj Ahmed har lovat ta dej med, så nu är du verkligen i goda händer," säger Mahmoud.

Den gamle mannen säger ingenting, han bara sträcker fram sin hand, som Ahmed vördnadsfullt kysser. Ahmed vet att den gamle någon gång under sitt liv har gjort den långa resan till den heliga staden Mecka i Saudiarabien. Alla som har gjort pilgrimsresan, har rätt att sätta hederstiteln Hadj framför sitt namn.

De stiger upp i bussen, Ahmed och den gamle, och sätter sig på de bästa platserna längst fram.

Hadj Ahmed är mycket nyfiken, men hans värdighet hindrar honom att ställa frågor till Ahmed. Han vänder sig istället till grannen på den andra sidan, en man i hans egen aktningsvärda ålder.

"Pojken har rymt hemifrån. Så obehagligt det måste vara för familjen," säger han. Men han kan inte låta bli att känna ett visst välbehag, när han tänker på sedlarna, som han fick av journalisten, för att ta hand om rymlingen och föra honom till Marrakech. Visserligen är han på väg till Fez, men mellan Fez och Marrakech finns det goda bussförbindelser.

Ahmed, för sin del, ägnar sig åt att studera chauffören och hans sätt att sköta spakar och ratt. Fast han tröttnar snart på det och försjunker i dystra tankar, tänker på att han inte får börja skolan det här året heller. Så gammal han börjar bli, hela nio år, och han kan varken läsa eller skriva! Ali, hans kompis, har i alla fall gått ett par år i koran-skola och lärt sig läsa och skriva verser ur Koranen, den heliga boken. Men Ahmed kan ingenting. Han kommer att bli en sån där som måste gå till andra med brev och handlingar för att få dem upplästa för sig. Utomstående ska få veta hans livs hemligheter. Han tycker inte om att tänka på det.

Det finns ju, för all del, en koran-skola i moskén hemma i byn. Men Ahmed fick inte gå i den. Efter skandalen han ställde till med var det alldeles otänkbart.

Det är brukligt att pojkarna har presenter med sig till läraren, när de kommer den första dagen. Men Ahmed kom tomhänt, för han tillhör en fattig familj. Han blev avsnäst redan vid dörren, fick inte ens följa med de andra pojkarna in. Fast han bara var fem år den gången, insåg han hur orättvist det är, att bara de som har presenter med sig, ska få undervisning.

En dag hämnades han på sitt eget barnsliga sätt.

Det är så ordnat, att familjerna i byn turas om att gå till läraren med mat. Den dagen Ahmed skickades i väg, innehöll matskålen en närande stuvning. Men när han kom fram till moskén, hade stuvningen förvandlats på ett egendomligt sätt.

Nu låg där fem åsnelortar under den vita duken som täckte skålen.

Läraren blev förstås rasande och nedkallade hemska förbannelser över Ahmed, när denne sprang sin väg.

Den chockerande nyheten spred sig snabbt i byn. Kvinnorna ropade till varandra från takterasserna: "Har ni hört, har ni hört, vad Yassins pojke ställt till med?" En del blev upprörda och menade att Ahmed vanhelgat Guds hus, men andra skrattade bara åt händelsen. De tyckte det var rätt åt religionsläraren, som var mycket sträng och brukade piska pojkarnas fotsulor, när de inte kunde lära sig koranverserna utantill.

Men Ahmed var och förblev utestängd från religionsundervisningen. Nu hjälpte inte ens presenter.

Han intalade sig att det inte spelade någon roll. De som går där blir duktiga att rabbla koranverser men okunniga i andra ämnen, liksom läraren själv. Ingen av byns pojkar vill likna honom. Nej, de vill bli chaufförer eller poliser eller mekaniker, och de flesta vill bli rika affärsmän. De vill åka till någon stad och skaffa sig en butik. Och sedan, när de har tjänat mycket pengar, vill de komma hem till byn och bygga sig ett stort ståtligt hus och gifta sig och få många barn. Det är vad nästan alla pojkar i byn drömmer om.

Ahmeds funderingar, där på bussen, är verkligen dystra. Att resan till Oujda, till hans far, skulle sluta så snöpligt halvvägs! Vad ska han nu hitta på för att få börja skolan? Och hur ska farbror Tarik ta emot honom, när han kommer tillbaka? Tänk, om farfar får reda på att han gett sig iväg så här! Läget är bekymmersamt.

Men ibland glömmer han bekymren för allt som händer omkring honom. Det är marknad någonstans, och det står många bönder utefter vägen och vinkar åt chauffören att de vill åka med. De har korgar med grönsaker och frukt med sig eller säckar med säd. Somliga bär på höns, sammanbundna i benen till knippen. Andra vill sälja getter, får eller kalvar på marknaden. Det är förbjudet att ta med levande djur in i bussen, så de binds fast uppe på busstaket.

En bonde är rädd att bussen ska köra ner i någon djup ravin och börjar anropa Gud om beskydd. Genast stämmer fler in i ropen och det blir en hel kör av röster. "Gud vare oss nådig! Gud vare oss nådig!"

Hadj Ahmed vänder sig mot de bedjande och säger i beskyddande ton: "Ängslas inte, gott folk! Vet ni inte att det står skrivet, när dagen för vår hädanfärd är inne? Gud allena vet när stunden är kommen. Förlita er på hans barmhärtighet."

"Men om det står skrivet att chauffören ska dö i dag? Då är det ju ute med oss alla," säger en bonde med listig min.

"Ske Guds vilja. Ingen skapad varelse förmår resa sig upp mot ödet. Det borde ni veta," säger Hadj Ahmed tillrättavisande.

En bonde sitter tyst och håller sig på magen. Någon frågar deltagande om han har ont, och bonden nickar med plågad min. Han får genast många råd om vart han ska vända sig för att bli botad. Varför inte besöka den heliga mannen vid stadsporten? Han har en läkande kraft i sin kropp. Någon berättar om en släkting som fått hjälp av en medicinman på marknadstorget. Nej, nej! utbrister en annan. Man ska vända sig till en doktor, när man är sjuk.

Bondens mage verkar underligt uppsvälld. Alla förstår att han lider svårt.

Men efter en stund råkar han i dispyt med grannen. Han blir ivrig och gör stora gester med händerna. Det tycks inte vara så illa ställt med honom, som man först befarade.Då händer det något besynnerligt med bondens uppsvällda mage. Det börjar bubbla och röra sig under kläderna. Det är som ett uppror därinne. Medresenärerna stirrar förskräckta, medan bonden själv förläget famlar med händerna som för att lugna ner magen.

Plötsligt hörs ett hest skri, ett välbekant ljud för alla bönder, och ett lättat leende sprider sig över ansiktena. Någon ropar:

"Aha, ni har gömt en tuppkyckling i byxorna!"

Det blir allmän munterhet, när bonden reser sig och drar fram en vacker, gyllenbrun tuppkyckling ur sina vida, veckiga, marockanska byxor.

"Det är en present till en vän, som skaffat sig höns. Den finaste tuppkyckling jag nånsin haft i hönsgårn. Inte kunde jag låta en sån klenod åka på taket," förklarar bonden och stryker sin vackra, men förskräckta och tilltufsade ungtupp över fjädrarna.

Ibland gör bussen uppehåll i samhällena utefter vägen, och då samlas många barfotabarn omkring den och bjuder ut sina tjänster. Alla vill de hjälpa till med att lyfta bagage, putsa skor, hämta förfriskningar, visa vägen till bästa kaféet. Äldre barn och vuxna säljer mynta-te, kokta ägg, friterad fisk, nötter och annat ätbart. Det finns också souvenirer att köpa, kopparsaker och lergods. Det är skrik och oväsen. Vattenförsäljarna går omkring bärande på getskinns-säckar fyllda med friskt vatten. De har gott om kunder, ty dagen är het.

Ahmed hoppas varje gång bussen stannar, att Hadj Ahmed ska köpa något av de fattigt klädda barnen. Men det gör han inte. En gång, när bussen står stilla en längre stund, går han till en servering och köper en flaska citronvatten, två bröd och en påse dadlar. Sedan tar han med sig Ahmed till en skuggig plats under några träd, där andra resande har slagit sig ned för att äta matsäck.

På eftermiddagen, en stund före bönetimmen, är de framme i Fez. Där ska de övernatta, Ahmed och den gamle.

 

Föreg. sida

Nästa sida

Index


ZIP

FÖRORD

1. ALI ÄR ETT AFFÄRSGENI

2.
EN TUFF ARABFLICKA

3.
DE UNDERLIGA KRUMELURERNA

4.
MOSKÉBESÖKET

5.
POJKLIGAN

6.
DET ÄR SOM EN SKÖN DRÖM

7.
KAMELEN

8.
DEN VACKRA TUPPKYCKLINGEN

9.
OFFERSLANTEN

10.
EN DYSTER ÅTERKOMST

11.
OFFICEREN

12.
FARMORS MATTA

13.
BRÖLLOPET

14.
ÅSNAN OCH KARTAN

15.
DEN FARLIGA KLYFTAN

16.
UPPDRAGET

17.
SKINNPÅSEN

18.
DEN RIKE ANALFABETEN



Ett liv
för frihet
Självbiografi
Av A. Rami

ZIP



Ahmed Rami´s biograhie in other languages:
French
Russian
Português
Engelsk




Vad är
Israel?
101 fakta istället för
den judiska

lögnpropagandan
---Av Ahmed Rami.

ZIP


Israel
Falsk
Varudeklaration

Den Judiska myten
om rasen
-Av Ahmed Rami.

ZIP


Israels makt
i Sverige
Av Ahmed Rami

ZIP



Judisk
häxprocess
i Sverige
Av Ahmed Rami

ZIP



No hate. No violence. Races? Only one Human race.
United We Stand, Divided We Fall.
Know Your enemy

You too are welcome as a freedom fighter. Act now! Tomorrow it will be too late!
Compose your letter online. Write now to Rdio Islam
Ahmed Rami, writer, journalist, is the founder of the radio station Radio Islam.
Donations to help his work may be sent (in cheques or in notes) to his address:
Ahmed Rami - Box 316 - 10126 Stockholm, Sweden
Phone:+46708121240
Latest additions:
English -Svensk -French -German -Portug -Arabic -Russian -Italian -Spanish -Suomi
© No Copyright. - All texts and files in this Site may be republished and reproduced
as long as Radio Islam-(at http://www.abbc.com) where they are located - is mentioned.

HOME